delalivet

Helgen har verkligen varit toppen. Lördagen började med promenad i ett grått men ändå ganska mysigt Falun. Den fortsatte sedan med middagsbesök av Sofie, mamma och Lars-Åke. Lammfärsbiffar och potatisgratäng stod på menyn och jag tror att alla inblandade var nöjda.

För övrigt har Sofie bott här hela helgen och på lördagkväll fick vi också sällskap av Anna, Maria och Ingela. Sofie fick ett infall under dagen och impulsköpte ett singstar som blev väl uppskattat under kvällen. Anna spöade som vanligt skiten ur oss andra men ingen verkade ledsen för det.


Glada i hågen fortsatte vi kvällen med att besöka den stora grannstaden Borlänge och dess krogutbud. Detta utbud höll väl inte riktigt måttet men hela kvällen var ändå lyckad, fylld av skratt, sång och annat skoj.

Ja och då var det söndag igen, dagen då man åter igen frågar sig vad man ska göra med sitt liv. Jag älskar verkligen att ha lägenheten full i folk, jag skulle vilja att det var så jämt. Nu när alla åkt hem så känns här tyst och tomt. Den enda ljuspunkten för kvällen är att jag har smågodis kvar från fredagen som jag tänkt mumsa på och att det blir Ensam mamma söker. Ja jag vet, men nu råkar det vara så att jag gillar det programmet, det enda jag inte riktigt kan förstå är varför man måste vara mamma eller bonde för att få vara med i något liknande. Jag är övertygad om att Ensam socialsekreterare söker vore ett minst lika vinnande koncept!!!

Avslutningsvis kan jag berätta att jag ju ofta har ont i knäna efter att ha spenderat en kväll i högklackat. I dag är en sån dag, men skillnaden nu är att jag har ett namn på min skada. En vän ringde precis och meddelade att jag lider av ledmus och ja, det här är tydligen en knäåkomma!! känns skumt att ha en ledmus i knät men jag är ändå tacksam för att mina vänner engagerar sig i mig och mina åkommor. Nu har jag en diagnos på mitt trasiga knä och det känns plötsligt mycket bättre. Som någon tidigare sagt, vem behöver bli läkare när man har google?

Kram på er