Det lilla som krävs.....
Att vara själv är inget jag är särskilt rädd för, men att vara ensam är något helt annat. Jag är sällan själv, vilket jag är enormt tacksam över, men ibland känner jag mig ensam. Ensamhet är en förgörande känsla som tenderar att försätta människor i passivitet. Men det är också fascinerande vad lite som krävs för att inte fastna i ensamheten.
För att häva min ensamhet, som naturligtvis inte är ett verkligt tillstånd utan en jobbig tillfällig känsla, krävdes 2 vänner, fredagsmys, en glad 3-åring, idol, ännu en god vän, en gitarr, två flaskor vin, varma mackor, en vända i publivet i Falun, en lång promenad dagen efter, en trevlig hund, en bra film, sallad från mestro och lite choklad. Kan tyckas mycket men allt kom liksom i samma paket :)
Den trevliga hunden, Kanaya, ute på promenad runt Stångtjärn i söndags
Vy in i skogen denna fantastiska höstdag
Fredagen som kommer kan bli den första fredagen som jag kommer att spendera alldeles själv här i Falun med godis, idol och allt som hör fredagsmys till. Men vet ni, det gör inget för jag är inte längre ensam :)
För att häva min ensamhet, som naturligtvis inte är ett verkligt tillstånd utan en jobbig tillfällig känsla, krävdes 2 vänner, fredagsmys, en glad 3-åring, idol, ännu en god vän, en gitarr, två flaskor vin, varma mackor, en vända i publivet i Falun, en lång promenad dagen efter, en trevlig hund, en bra film, sallad från mestro och lite choklad. Kan tyckas mycket men allt kom liksom i samma paket :)
Den trevliga hunden, Kanaya, ute på promenad runt Stångtjärn i söndags
Vy in i skogen denna fantastiska höstdag
Fredagen som kommer kan bli den första fredagen som jag kommer att spendera alldeles själv här i Falun med godis, idol och allt som hör fredagsmys till. Men vet ni, det gör inget för jag är inte längre ensam :)
Kommentarer
Trackback
